Här samlar vi nyheter kring Saga och Salmings utveckling och äventyr eller mattes tankar om och kring oss eller annat boxer relaterat som berör

Söndag 11/12 En helg i hundens tecken... Först fredag och sök igen, och Salming går som tåget och matte är en stolt matte. Senaste tiden så har det varit mycke träning, tre dagar i veckan och det betyder nya gäng, figgar och banor. Lärorikt att träffa och träna med olika ekipage. Sent hem fredag e.m och med ett stop på affären, lodig, blöt och allmänt saggig och med korv mellan fingrarna så slog det mig att det var kanske inte i bästa outfiten att göra helgens inköp i men måste vara effektiv. Storfrämmande är på ingång och som ska stanna över helgen. Lördag och brorsan Osborn med matte och husse plingar på dörren med pick och pack under armen för att kumpera i Vallentuna... Kul tyckte förstås vovvarna och vi och jag var supernöjd med mig själv som lyckats hinna med ALLT. Lördag, hund, hund och åter hund. Fika och glögg och middag och hund igen och kvällen avslutades med främmande även från pappa Falcon som absolut inte ville missa sina grabbar samlade. Sen Zzzzzzz.... Dagens stora miss dock var att inga kort togs. Även det var planerat men det sprack... Tanken var att brorsorna idag skulle pryda 1:a sidan tillsammans men men vi får ha livlig fantasi. Söndag upp i ottan och mot "Stora Stockholm" Ingen av vovvarna skulle ställas, istället skulle vi bara njuta, mingla och bara VARA och spendera en massa slantar och så ta rasmontern i besiktning. Köpte däremot nästan ingenting så de många slantarna följde med hem igen. Skönt och ena sidan men också så tråkigt. Älskar att handla och ju fler påsar med hem desto bättre. Höll ställningen i boxer ringen gjorde jag om än för ett tag och lämnade sen mässan utan mina anteckningar, duktigt gjort. Annars så var det en trevlig dag och med mycket anmälda boxrar. Det tagna beslutet att inte ställa idag kändes in i det sista som lite tråkigt men när allt kom omkring och ju mer dagen gick så kändes det så rätt. Bröderna skulle aldrig ha klarat "konkurrensen" idag. Domaren dömde jämt och hade sin röda tråd men den röda tråden hade blivit allt annat än röd om vi gått in i ringen. Jag gissar på färgen blå.... Jag tog kort men resultatet blev dåligt. Min kamera klarar helt enkelt inte ljuset inne på mässan. Nu ska vi slappa och knapra på det inköpta godsakerna och sen så småningom sluta våra små gröna och bruna./

Söndag 27/11 och 1:a advent...I går kom snön till Vallentuna och nu hoppas vi den får stanna. Vilken taiming och känslan var härlig när familjens alla små huvuden täcktes av snö samtidigt som trädgårdens buskar och träd pyntades med alla dessa ljusslingor. Arbetet fortsatte inomhus, fönsterna har fått sig en omgång och skiner nu ikapp med adventsljusen, stjärnorna och nya julblommorna och ikväll kommer glöggen fram...
Hundarnas träning fortsätter. För Sagas del blir det mest repetition på lydnadsmoment vi redan kan :( men också en hel del spår. Salming kör så det ryker i sökskogen och den senaste tiden har vi haft två tillfällen i veckan. Tyvärr så fick vi ställa in fredagens sök då Salming väckte oss på morgonen och visade att ena framtassen var öm. Efter ihärdigt sökande och en hel del klämma, känna och utan resultat så fick vi dra slutsatsen att han kanske stukat den. Koppelpromenad hela dagen och så även i går lördag. Idag söndag så visade det sig (peppar peppar) att nog så var fallet. Ingen hälta. Skööönt. Annars tränar vi också lite spår och lydnad. Hans lydnad ja ! Den måste bli bättre. Märks tydligt på promenaderna ihop med Saga. Han hör och ser ingenting längre när hon är med. Måste öka hans egna tid tillsammans med mig.
Snart är det årets tillställning i Älvsjö, Stora Stockholm... och vi ska dit. I år får vi sällskap av Osborns husse Håkan och matte Bitte. Ska bli så kul. Hög tid att skriva shoppinglista och "gömma" undan lite slantar.
Och nu ! En Riktigt God Jul till er alla våra cyberboxervänner/

Måndag 14/11 Dagens sökträning var något i hästväg för hela gänget. Uruselt väder med hela havet stormar (blåst & regn) så var förhoppningarna inte stora. Men jisses vad allt flöt på bra. Vi hade tempo och alla hundarna gick som på räls. Salming startade som sista hund och överraskade stort. Jag hade bestämt mig för att snåla på hjälper och förstärkningar idag. Det fick bli en dyk-upp på första skicket och en riktig dragare med mycket "julafton" på sista. Totalt sex skick varav ett tomslag och för övrigt Salmings första. Inga problem och jag kan inte annat än vara en såååå stolt och lycklig matte.... Lite nya bilder här.

Fredag 14/10 Idag var kameran med när jag träffade Lena, Falcon och Iza på Täby-Danderyd. Idag skulle det ske... Den utlovade solen hade bara gömt sig ett kort ögonblick (intalade vi oss) och enligt konstens alla regler så skulle pang bilden ala Saga tas idag. Voine voine vad jag bedrog mig. Solen kom aldrig men strunt samma. Det skulle visa sig att vi skulle stöta på betydligt större problem på vägen till den perfekta bilden. Sagas tunga !! För er som missat den så kan jag tala om att den är låååång och som oftast framme. Jag vet inte hur hon lyckas och när hon för ett ögonblick stänger munnen för så där i en hundradels sekund så tar hon inte med sig den in. Men skam den som ger sig. Ett trettio tal bilder blev det och jag lyckades med en. En bild och lyckan är total och tur att man har digitalkamera. Kolla in tungarbetet här nedan.

Sök sök sök, roligt roligt oh så roligt. Nu bläddras det flitigt i Git Jerings bok "Om sök" (tack Lena) Ny sökgrupp med blandade raser och erfarenhet och grönast i gänget är vi. Mer om gruppen i galleriet träning. Salming är motiverad och tycker det är så kul. Vi har kört ca 4-5 skick per tillfälle och ibland tre extra med en tid emellan (går då ut som första och sista hund) Hans legor är på mindre djup än de andras och vi varvar med dyk-upper. Det är härligt att se hur snabbt poletten fallit och med hans stora föremålsintresse och goda apportering så har figgarna inte behövt jobba med lösrullen. Snabb som attan och stolt som en tupp tillbaka till matte. Het ut på påvisen och överlycklig över belöningen. Ja, skulle vilja skriva massor massor men väntar lite. Vi behöver lite mer i bagaget innan jag kan skriva mer om vår utveckling och snart är det måndag igen och sök Jiiiiha...

Lördag 17/9 En dag fullmatad med tips, övningar och inspiration och glädje blev det idag när vi alla tre var med på Ölo's aktiveringsdag för Åsa Klint. Välbehövligt för många och inte minst för oss som länge slumrat och "haltat" på grund av dålig motivation från min sida. Åsa kan konsten att sprida positiv energi och så sprudlande glad sen.... Vi var en salig blandad skara och åldrarna lika varierande. Det var ett tag sedan Salming var i klubbmiljö så överskottsenergi fanns det gott om och när vissa började slå av på takten så gick "vi" in i andra andningen...mera mera mera sa Salming och njöt i fulla drag. Saga fick vara mer passiv idag men fick i alla fall en härlig tur med Boris och Tango i de Waxholmska skogarna. Kameran var med men mycket fotande blev det inte, lite svårt att både vara deltagare och fotograf... Bilderna har jag i alla fall lagt ut på ÖLO'S hemsida i kväll så ta gärna en titt där. Nu ska vi göra kväll. De fyrfotade har stängt sina små bruna och vi andra ska ha tv-mys...

Torsdag 8/9 Hösten är här men sommarvärmen består. Vi har sakta börjat anpassa oss och börjat använda almanackan igen. Alla måsten där ute gör sig än mer påminda. Oscar är utskriven från sjukhuset. Vi får förhoppningsvis fira sommarlov en annan gång ett annat år. Vår tappra lilla hjälte kämpar på så även vi andra i familjen. Ingenting oavsett utgång kommer någonsin bli som förr, dagen före den 10:e maj. Oscar är förlamad pga. sin ryggmärgscancer. Känslorna och tankarna är många och oftast svallande och irrationella. Känslan av maktlösheten är enorm och så overklig. Ena stunden "stark mamma och pappa" och i nästa "vem ska trösta knyttet" De"starka" föräldrarna gör sitt yttersta för att ro båten i hamn och önskar att alla kära ska komma så hela och oskadda fram som det nu bara är möjligt. Som i all sorg så finns det olika faser, från att ha känt apati till stor del så börjar nu handlingskraften komma eller är det människans överlevnadsgen måhända !? Oavsett så märker jag att vi sakta har börjat anpassa oss mer även om vi ännu inte kan acceptera.

Det finns glädjeämnen, vissa dagar mer än andra. Det kan vara små saker som gör att hjärtat blir extra varmt. Små saker som kanske alltid har funnits där, vissa lite mer osynliga och obemärkt har de smugits sig förbi, nu ser jag dem tydligare och känner dess betydelse. Som när storebror Philip ger Oscar en öm blick eller lånar ut sitt bästa spel och gör det med glädje. Wow, dessa två som förut var mer hund och katt än något annat. Eller När Oscar säger, mamma ! vilken tur att cancern inte tog mina händer, då hade jag ju inte kunnat bygga med mitt lego. Så sant så sant min vän. Eller att se Saga när hon är med Oscar. Så varsam, öm och försiktig. På något sätt så är Oscar för Saga inte längre bara en roliga och go lillhusse. Nu kanske någon säger att jag försöker förmänskliga hunden, människans bästa vän men skillnaden är tydlig. I Saga med Oscar ser jag en klok och vis gammal själ, full av empati och kärlek. Hon vet att något är galet och att Oscar behöver tas omhand. Salming den lilla rackarn och slyngel som han är älskar just nu livet och ser sig själv som störst, bäst och vackrast. Inga bekymmer här inte... Han ångar fram och hormonerna sprutar. Två så olika personligheter och jag blir lika varm av båda. Och glad blev jag när jag fick nys om att Bosse Cronert hade bilder på Salming från SM:et och mer glad och tacksam över att få dem. Tack ! Du är en pärla. Känner också mer glädje i att träna med hundarna och igår fick vi nog oss alla tre en riktig kick. Sugna vovvar som fullkomligen bad om arbete. Salming som tidigare apporterar som en gud gjorde det än bättre idag då nya apportbocken invigdes. Saga utförde den snyggaste linförheten än på länge. Ja, smått eller stort spelar egentligen mindre roll. Här och nu känns det i alla fall stort och jag längtar efter fler sådana dagar.

Torsdag 22/7 Vi har varit på MÖLO utställningen i H-Hammar. En trevlig dag som bjöd på såväl sol som ösregn. Inför dagen D blev det precis som de andra dagarna inför en utställning. Jag tar mig en funderare på om vi verkligen ska åka. Att anmäla och sedan åka är två olika saker. Det känns inte lika roligt just nu när allt kommer omkring. Men väl där och denna gång med äldsta sonen så kändes det ändå bra. Salming och Osborn debuterade i Juniorklass och det gick riktigt bra. "Kalle" som dömt Salming tidigare gav honom mycket bra kritik och vi placerade oss som bästa juniorhane. Nu tror jag dock att vi pausar ett tag från vänstervarven. Salming ska få stå på tillväxt och jag hoppas att det ska komma att kännas bättre under hösten med motivationen så att träningen för Saga och Salming kan återupptas.
Så till något som gör en så glad, goa vänner som dessutom är flinka med kameran. Osborns husse och mattes bilder från H-Hammar kom idag... Mina var inte mycket att glädjas åt och få till antalet men nu ligger de alla tillsammans i galleriet. Tack Håkan och Bitte !!!

Tisdag 28/6 Det känns som evigheter sedan vi skrev i dagboken och en hel del har hänt sedan sist. Mycket gott men också en del av ondo. Ena dagen vill jag skriva massor för att i nästa inte skriva ett ord och idag känns det som jag vill skriva lite och då så där lagom ni vet... Inte för personligt och långrandig men ändå lite. Har rysligt svårt för att bestämma mig....Är annars av åsikten att hemsidan endast är till för vovvarna men indirekt så är dom nu påverkade. Så nu har jag bestämt mig ! Flera av er boxervänner och oavsett om ni finns ute i cyberrymden eller i vår närhet har på ett eller annat sätt också bidragit till att jag nu vill berätta. En del utav er undrar om vi tagit en timeout medans andra, vilka är medvetna om vår nya situation supportrar oss med allt ifrån gräsklippning till tröst. Vår yngsta son är svårt sjuk och sedan snart två månader tillbaka bor vi på sjukhus. Hunderiet är till min stora sorg i mycket nedlagt för nu och vi tar en dag i taget. Det vill säga det mera aktiva tränandet och närmast då Sagas tävlingsdebut, vilken jag länge både våndats för och väntat på och som skulle ha blivit verklighet för inte så länge sedan. Katastrof ena sekunden för att vara en fis i rymden i nästa stund. Just nu är de båda världens bästa sällskapsvovvar som ger oss långa sköna promenader och härlig samvaro men motivation för mer målmedveten träning finns inte just nu. Salmings planerade utställningar har vi hittills fullföljt, vilka faktiskt har visat sig fungerat lite som ett "andningshål" i allt elände.
Senast nu boxer SM, Salming slog på stort och blev BIR valp. Oj vilken känsla och att brorsan Osborn placerade sig som 2:a bästa hane kändes dubbelt super. Brorsorna i topp med andra ord. Annars var SM helgen precis så trevlig och givande som jag hoppats på. Och precis som så många andra så kan jag bara instämma i att just få träffa alla goa cybervänner nog var bland det bästa. Bilder från helgen ligger sedan tidigare utlagt i galleriet, inte är det många men ändå...
Sist men inte minst en riktigt skön sommar till er alla. Vi ska på ett eller annat sätt komma igen och även om vissa saker nu får stå tillbaka för en tid så glöm oss inte (ler) vi "ska" komma igen och vi ser er även om vi inte "märks"/Anna

Måndag 25/4 Lite dagen efter och väderbitna men mycket nöjda efter en kanon helg så slappar vi mest i vårsolen idag jag och hundarna. Lördagen hade vi finfrämmande från Osborn som lämnat Kolmården för ett besök hos pappa Falcon med brorsan Salming och Saga. Lena med hundar välkomnade oss ute på Ljusterö och det blev ett kärt återbesök. Alla hundar sken i kapp med solen. Osborn den lilla rackarn (säger Salming) har tagit täten och vuxit om... Var också den som 9 av 10 gånger låg överst i brottarlekarna (Hm..säger Salming igen) och Saga som den lektant hon är ( och självutnämnd polis) hade fullt upp att styra när Osborn glatt kastade Salming på rygg eller tog en leksak som hon bestämt var hennes. Vi kunde glatt konstatera och njuta av att brorsorna fortfarande är "älskande bröder" och inget annat. Hoppas att så förblir. Saga uppskattade nog i alla fall mest "sin" Falcon och det såg ut som det var ömsesidigt. Fullt ös medvetslös. Iza tog det mer piano och uppskattade fikat och lunchen mest. Satt för övrigt och charmade Håkan mest hela dagen och då självklart tätt intill läckerheterna som matte Lena bjöd på. Många nya bilder i Galleriet.

Igår söndag var det korning på Stockholms södra för Bruce Ladies och Teamwork och vi var där. Vi kikade på de fem första hundarna och först ut var Salmings pappa Falcon. Stort plus var att man lagt upp det med varannan hund från respektive kull så trots att vi inte var med till slutet så fick vi se några från båda kullarna. Tänk att det kan vara så roligt att knalla i skogen på samma stig fem gånger om (ler) För roligt är just vad det är och så intressant. Och nu är alltså "pappa" Falcon korad. Men mer än så säger vi inte... Först ska Lena få chansen att själv uppdatera. Saga och Salming var med och på allt utan på själva banan. Nyttigt nyttigt och än en gång påminns jag av hur viktigt det är att vara i dessa miljöer och då ofta ofta och ännu mera ofta. När det gäller Saga så har vi verkligen mycket att ta igen här. Koncentrationen och fokus måste bli bättre. Nähe, nu ska vi ut i solen och först pilla naveln, fika lite kaffe och sen köra lite lydnad uppe vid ena sonens skola, garanterad bra störning.

Måndag 21/3 Fortfarande vinter och drivor med snö och snart är det påsk. Hur är det möjligt ? Ska det vara sånt här väder kan det lika gärna få stå januari i almanackan eller bli barmark nu på studs eller helst i går. Sagas träning går trögt och jag känner mig oerhört stressad av att det snart är april. Vill så mycket men kommer inte vidare. Ska inte bara skylla på snön (lovar) När jag ändå är igång och tänker högt så kan ju nämnas att ordet "tävling" är mycket laddat just nu. Har en överhängande noja över debuten vilken tar massor av negativ energi. Samtidigt som jag är helt säker på att när den väl är gjord och när jag fått ändan ur vagnen så släpper det och borde sedan bara bli bättre och bättre (ja med nojan alltså) hoppas jag. Undrar just om det finns någon tävling lååångt borta i den djupaste skogen i ingemansland och vilken garanterar mig att inga övriga tävlanden eller publik finns på plats !?? Skämtar lite nu :):):) Är man ensam om denna kanske lite löjliga noja eller ??

Salming då, jo han växer så det knakar. Det står nu inte länge på förens han når Saga i mankhöjd. Borta är "valpen" med den knubbiga magen och de sylvassa tänderna. Träningen går framåt och vi "klickar" så det står härliga till och bollen är bästa belöningen. Just nu tränar vi mycket på att hakan ska ligga i backen på platsen. Under korta stunder och med ett kort avstånd ligger han kvar på kommandot "kvar" (allt för bollen) och med hakan nere. Jag är så stolt....

Snart påsk med ledighet för hela familjen, godis, mumsig mat och helgens höjdpunkt, date med kull-bror Osborn. Vi längtar och räknar dagarna. Ska bli så kul att få se brorsan live och framförallt se dem tillsammans. Så tills vidare, En Riktigt Glad Påsk till Er alla våra cybervänner./

Lördag 26/2 Vinter, vinter, vinter och mängder med snö. Vissa dagar är helt underbara som idag när solen lyser med all sin kraft men det kan ändå inte hjälpas, vi vill ha vår och barmark nu. Saga har idag träffat sin kära Apollo och när vi ett par timmar senare kommer hem nöjda och belåtna (läs Saga) och är för övrigt riktigt sugen på en tupplur i bästa stolen så blir hon snabbt varse om att hon varit borta på tok för läääänge. Salming som fått stanna hemma är inte det minsta sugen på mys.

Efter en stunds röj och endast till Salmings glädje, ja ni vet när det lyser i det små valpögonen och de får totalt frispel, eller som vi brukar säga "nu brinner det i huvet på han" Så bestämde vi oss för att ägna oss åt "sakletning" som lill-husse kallar det. Tomtens varje kvadratmeter riggades och Salming fick ordentlig hjärngympa. Tills sin hjälp tog han Saga som gärna ställde upp. Särskilt när äppelträdet skulle tömmas på godis.


Sedan så har vi i kväll lagt upp lite mer bilder på Salmings bror Osborn i galleriet. Passade på när de små nannade sött. Vi är jätte glada över vår nya släktkontakt och ska nu försöka träffas.

Tisdag den 1/2 Ja så har det gått nästan två veckor sen sist och här hemma händer det grejor mest hela tiden. Små framsteg med Salming som växer och utvecklas bra och till min hjälp har jag kloka, sansade Saga. Vi har tillsammans alla tre hittat på mycket kul på sista tiden och Salming är med på praktiskt taget allt. Tänkte berätta om ett av äventyren från förra veckan, träffen med pappa Falcon, Iza och matte Lena i Norrtäljes skogar hemma hos Hera, Douglas och Eva. Vi hade alla bestämt dag och tid för möte oavsett väder och vind. På agendan stod Spår, uppletande, långpromenad, fika och boxersnack. Så långt var alla
överens och med på noterna. Dagen kom och den var grå, mulen och snön den bara vräkte ner. Men vi la våra spår och Salming fick sitt första personspår. Saga som alltid ångar på och med ett för högt tempo missade två av sina apporter. Alldeles för glad och het i själva spårandet och pinnarna inte tillräckligt roliga. Måste få upp statusen i pinnarna helt enkelt. Iza däremot gjorde ett kanonspår och glad blev matte Lena. Mindre glad blev dock Hera när hon i sin sökruta fann inte bara mattes utlagda föremål utan också en rykande och härlig "prupphög" vilken Iza glatt lagt i sitt seger-rus. Ops.. så det kan gå. Väl efter flera timmars arbete i skogen såg alla fram emot Evas goda mackor. Vi skulle få salami och brieost. Vilken lycka och den som väntar på något gott tänkte vi... Synd att vänta hade Hera tänkt och det skulle senare visa sig att hon minsann haft egen picknick i bilen där hon satt och väntade på sin tur i skogen. Ja så det blev knäcke mackor med "vanlig" ost i stället hemma i Evas kök. Men bortsett från de uteblivna och smarriga smörgåsarna och det vackra vädret så fick vi en kanondag. Tyvärr blev det just inga kort. Dåliga batterier och sämsta tänkbara foto väder gjorde att det blev bara dessa tre. Väl hemma hade jag två snuskorvar som nannade sött. Den ena drömde säkert om kaninen Kudden och den andra om alldeles för korta spår.

Lördag 22/1 En dryg månad har gått sedan vi skrev här fast det känns som om det var igår. Tiden flyger i väg. Saga är allt som oftast och fortfarande otroligt snäll och tålig. Trodde hon skulle kaxa till sig lite med tiden men ännu inte nämnvärt. Salmings bästa hyss är att hänga i Sagas kinder. Målmedvetet och fast beslutad att inte släppa, det gör ont. I dessa lägen går han kort och gott under namnet BÖRJE... När han inte terrar Saga så är han en ljuvlig liten rackare. Så vaken och alert. Han älskar sina leksaker och får han välja så är bollarna bäst. Vi har sakterliga börjat träna ett par moment men mest har vi ägnat oss åt vår kontakt och socialisering. Härom dagen introducerade jag klickern för Salming och det tog inte mer än tre "klick" så var poletten nere. Jösses tänkte jag och lockades att finta honom en aning genom att låta min redan utsträckta arm pendla ner och mot benet och så ut igen. Salming lät sig inte störas utav det utan genomborrade min blick och sa "klicka, klicka, klicka" Efter den höjdaren klickar vi nu ca. fem minuter om dagen. Apropå kontakt fast av annat slag så har vi sen i julas börjat maila med brorsan Osborn. Jätte kul med släkt kontakt och självklart så är grabbarna ett ämne som flitigt diskuteras. Nya bilder på Osborn finns i galleriet "Liten Salming"